MOA - photoblog

Någon måste vara den personen, någon måste vara den som alltid finns där, den som kanske inte alltid visar det, men den som minns allt och kommer vara där när du behöver det. Det måste finnas någon som folk kan ta ut sin vrede på, som de vet stannar vid deras sida ändå. Någon de kan stampa på och ignorera ett tag, någon de kan lägga över sina bekymmer på. Det är inte lätt att vara den personen. Det är inte lätt att fastna för någon, fasta så hårt att du vet inom dig att nästan vad som helst skulle kunna hända och du skulle ändå vilja lösa det, du skulle ändå fokusera på det ljusa, det bra, inte bara det dåliga. Man gör allt man kan för att de ska må bra, för deras lycka är din lycka. Och man vill ha lycka, man ger sin lycka en andra chans, och en tredje, för vad skulle du göra om du inte hade den? Man bryr sig inte riktigt om man är lycklig hela tiden och om allt är bra och man alltid mår bra. Så länge de finns där, är det tillräckligt bra för att fortsätta kämpa. Man vet inom sig att man egentligen skulle behöva stå upp, låta folk veta att de inte kan göra vad de vill. Låta dem veta att du är en bra person, och du förtjänar att bemötas som det. Du ska inte ställa dig upp och putta omkull andra, inte ens nudda dem, de ska bara veta att du borde få precis vad du ger. Men framför allt måste man lära sig att om man inte kan få det tillbaka, är det kanske inte värt det. Ibland måste folk kriga för dig, precis som du alltid gör för dem. Ibland måste någon annan säga förlåt till dig. Allt är inte ditt fel, och du vet det, även om du vet att det är lättast att säga att det är det. Men det är svårt, när du är van vid att vara den som säger förlåt, den som folk kastar sina problem över och den som folk surar lite extra på. Det är svårt att riskera en förändring när du har all den lyckan du behöver. Behöver du stå upp och visa att du finns där lika mycket som du behöver lyckan som lyser upp din dag? Det måste man lära sig, vem är värd fighten, lite skit och lite knuffar? och vem borde man lämna helt, och  acceptera att de helt enkelt inte var värda din fight, och så länge de inte tänker fighta tillbaka, så kan de gå. Man låter de svaga gå, och de starka stanna. Instinkt helt enkelt. Du måste bara lära dig att få den instinkten, du har din lycka inom dig, använd den, inte bara andras.